tisdag 3 december 2013

Att vara skör



Ja, det inser jag att jag blivit! Skör och uppstressad!

Just nu sliter jag hårt med att acceptera att jag drabbats av en kronisk sjukdom som jag hela tiden måste förhålla mej till.
Jag måste se till att sova ordentligt, tv-program efter 22 med maken är bara att glömma. Om jag vet att jag ska göra något med vänner en kväll behöver jag förbereda det med god sömn och jag vet att jag nästföljande dag är helt slut och orkeslös. Jag har tider att passa; provtagningar, telefontider, läkarbesök...
Jag är otroligt less på att varje vecka fylla dosetten med medicin som ska hålla mej frisk, less på att vara tvungen att ta tabletterna. Ledsen för att jag måste planera mitt alkoholintag, det går inte att ta ett glas glögg bara för att jag är vill, jag måste tänka på om och när jag ska på tillställningar där det bjuds på vin och om jag kan unna mej ett glas glögg just nu.
Att vara tvungen att åka direkt hem efter jobbet för att orka med eftermiddagen och kvällen med humöret i behåll känns svårt nu.
Att inse att jag definitivt inte klarar jobbstress ställer hela bilden av mej själv på ända...

Ja, det är riktigt tungt nu!

Och jag försöker tänka att allt kunde vara mycket värre, jag skulle ju kunna ha en dödlig, smärtsam sjukdom, men just nu känns det som om min psykiska smärta är mer än jag mäktar med.
Fokus på det goda i livet? Det som ju faktiskt finns i hög grad. Jo, jag vet, och ibland kan jag vara där, men så har jag en natt med orolig och för lite sömn och då orkar jag inte.

Nu är jag inne på min tredje heltidsvecka, jag är ledig varje måndag efter lunch så jag kan åka på mindfulnessboosten. Det är härligt att jobba även om det tär på orken, särskilt som det varit extremt stressigt där en tid med personalfrånvaro, jag har dragits med en förkylning senaste veckan samtidigt som jag inte får sömnen att funka särskilt bra. Idag är jag hemma för att försöka komma i form, jag ska snart ta en långpromenad i dagsljus och försöka koppla av med en stickning senare. jag behöver stressa av och vila!
Håll tummarna för att jag lyckas!

Lena


3 kommentarer:

  1. Det låter som att du har det tufft. Jag hoppas och önskar innerligt att du finner en nivå som du dels accepterar och trivs med och även mår bra av.

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Klart jag håller alla tummar för dig att din ork ska räcka. Jag vill säga att jag förstår att det är jobbigt med en sjukdom som gör att man måste planera så mycket, men det är ju svårt att sätta sig in i det när man är frisk själv... Det får mig att tänka efter och vara tacksam över att vara frisk!
    Många kramar till dig och hoppas du får en liten stick-stund! jag ska försöka lära mig att sticka i jul, jag har ju lite kunskap från skolan, men inte alls mycket. Har en kompis som har en stickblogg, hon gör så himla mycket fint, så avis! Men jag får väl börja försöka åtminstone, ska prova sticka handledsvärmare till en början. http://schysstanystan.blogspot.se/
    Kram Jenny

    SvaraRadera
  3. Självklart håller jag tummarna för dig och din hälsa!!! Blev tårögd när jag läste ditt inlägg, du skriver precis som det vore direkt ur mitt hjärta......jag känner precis som du!! Vet vad du går igenom!! / Kram Susanne

    SvaraRadera

Varje kommentar är värdefull för mej. Tack!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...