Att (äntligen) känna lugn

För första gången på länge har jag just idag känt lugn och snudd på harmoni. En ganska ovan och glömd känsla.

Många komponenter har spelat in och ett av det viktigaste är att jag ser fram emot morgondagens omfamnande Mindfullnesskurs. Annat är säkert också ljuset vi haft ett tag nu och att jag idag inte hade något på agendan som var förknippat med "måste".

Jag vaknade med sol i ansiktet och visste att den här söndagen var bara min. Jag har städat uteplatsen, sprejmålat ljuslyktor, en liten pappersask och målat mej en rosa tavla. Dessutom har jag premiärsuttit i solstolen och umgåtts med dottern.
Ikväll kommer maken äntligen hem efter en skidresa i alperna och det gör ju inte denna dag sämre precis.

Den här känslan vill jag behålla!

Lena

Att byta huvudroll

Var det någon som såg Helt sjukt med David Hellenius förra veckan? Det handlade om cancer...
Där fanns en kurator (?) som berättade att det viktigaste för henne i mötet med cancerpatienter var att få dem att inte ge cancern huvudrollen i deras liv, och det där träffade mej mitt i hjärtat.

Jag har givit tröttheten huvudrollen i mitt liv och nu får det vara slut med det!  

Och jag inser att jag behöver hjälp.


Jag har återupptagit kontakten med kuratorn på Vårdcentralen och sist jag var där listade hon saker jag behöver göra för att må bättre

• arbeta mindre (inte just i tid, utan kanske inte jobba 117% när jag är där)
• promenera/motionera
• prioritera
• se till att bara planera in en aktivitet under helgen
• uppleva skönhet
• stå upp för min sjukdom
• mindfullness

Och sist skrev hon

• Sjukskrivning

Sjukskrivning...det pratade både hon och min husläkare om redan i höstas fast det var inget alternativ för mej då. 

Vem är jag om jag inte jobbar, eller jobbar med restriktioner? Jag som är engagerad, fokuserad, intresserad, och jag som njuter av att gå till jobbet, som vill vara med mina arbetskamrater, som försöker vara lösningsinriktad...

Efter vårt möte gick jag hem och funderade.Jag pratade med maken, min syster och min mamma och de är alla överens om att jag måste se till att få styr på det som är nu och jag kan inte annat än hålla med och för att klara av att göra det som kuratorn listade behöver jag en sjukskrivning (igen...fast förra gången berodde det mest på biverkningarna av kortisonet).

I förra inlägget skrev jag om mindfullnessappen, att jag skulle ge mej några minuter varje dag och det gjorde jag också länge, men så fort något annat kommer emellan tappar jag taget och glömmer mina fina föresatser.

Jag tänker att jag behöver stödet man får när man går regelbundet i en grupp så i onsdags tog jag kontakt med mindfullnessläkaren för att kolla när de skulle starta en ny grupp och redan idag var jag på det första informationsmötet!

Så otroligt skönt att träffa ledarna igen, så skönt att höra dem förklara hur kropp och själ hänger samman, att höra dem säga att hur man nu för tiden organiserar på arbetsplatser, med de ökande krav på effektivitet och produktivitet (jo, man använder dessa termer under lönesamtal även inom förskolan) mycket lite tar hänsyn till hur människor mår och hur en redan svag kropp lätt faller ned i utmattningshålet. Där jag är!

Nog vet jag detta sedan förut, men att två välrenommerade överläkare sätter ord på det gör gott för mej.

Så nu startar jag återigen en tio veckor lång mindfullnessutbildning och denna gång är jag mer motiverad än förra.  Jag vet att jag inte ska slarva med uppgifterna för att kursen ska ge mej bestående verktyg att hantera mitt mående och ge mej huvudrollen i mitt liv!

Kramar/Lena

Att försöka...

I mitt sökande efter ro har jag hittat en fantastisk app till min I-Phone!

I höstas gick jag en 10 veckor lång mindfulnesskurs, tre timmar varje måndag och jag njöt av varje sekund.
Kanske var det bästa med kursen att jag var sjukskriven dessa dagar och  att jag efter alla träffar gav mej tid att göra saker jag inte tidigare haft tid eller ork för. Jag besökte vackra trädgårdar, jag gick i butiker som gav  inspiration, jag åt härliga luncher...JAG BESTÄMDE MEJ FÖR ATT NJUTA LIVET!

Tanken med kursen var att vi skulle hitta ett "minfullnesssätt" att leva livet, att ha en vänlig inställning till det som är nu och en förlåtande attityd till oss själva.

Fint!
Och så lätt att tänka!
Och så svårt att leva!
Alla andra dagar!

Näe, jag var inte alls där, då. Jag slarvade med läxorna, gjorde kanske en och annan uppgift, om  jag hade lust eller orkade...

Men  mindfullnesstänket finns där i mej ändå, jag tänker att jag ska var vänlig mot mej själv och andra, att jag ska möta varje ny situation med nyfikenhet, att jag duger, att andra liksom jag gör det de förmår...

Och så nu, med all överväldigande trötthet som jag verkligen försöker hitta bot emot, har jag hittar en app på appstore, en mobilapp som ger mej möjlighet att landa i det där med mindfulness. Jag kan välja hur många minuter jag vill ge mej själv, allt mellan 3 och 30 minuter, och jag kan välja guidade eller helt tysta meditationer där bara ett litet klockljud talar om vad jag ska fokusera på.
Jag ger mej själv en stund av meditation varje morgon och en stund på kvällen nu och hoppas att forskningen har rätt när den säger att mindfullness är stärkande för själen och att jag kommer må bättre snart!
Och ger det inget uppenbart resultat så citerar jag guiden och mår bra av; "Tacka dej själv för att du har tagit dej tid till denna stund".



Jag vill fortsätta vara vänlig mot mej  själv och andra!


Lena